Min såkallade ''drömprao''!

Jag gillar verkligen djur. Nästan alla, men i synnerhet dom som lever i vattnet- hajar, valar fisk osv. Jag vet att hästar inte är särskilt nära besläktade med vattendjur men jag gillar som sagt nästan alla djur. Så när en praoplats på en hästgård dök upp var jag på direkt!

Nu till nästa plus i kanten… vem drev den här hästgården om inte en känd bloggerska/modell. Det kunde ju inte bli bättre. Jag såg ridning i det fria och mingelpartyn, kanske en och en annan premiär framför mig… men jag och My kom till helvetet på jorden.

Första dagen började vi klockan åtta. När vi kom till gården var inte ens vår handledare, Emelie, där. Vi ringde till henne och hon hade glömt bort att vi skulle komma, så hon berättade att jag och My skulle gå till två lite äldre praktikanter och vara med dem. Dem var lite småirriterade och ville nog egentligen inte alls ha att göra med oss. Så vi hängde bara efter.

Sedan när Emelie kom tillslut så fick vi våra uppgifter.   Vi skulle mocka 6 boxar och soppa 3 stallingångar. Och nu snackar vi inte om att soppa bort det synliga utan det skulle bli kliniskt. Man skulle kunna dra fingret på golvet och det skulle inte synas för ett öre att det var smutsigt. Vi sopade och mockade i ungefär 2 timmar tror jag.  Man fick ont i hela kroppen och hela armen var fylld med mjölksyra. Nu låter det som att jag bara klagar. Men helt seriöst, det var sjukt jobbigt.

Jag och My skojjade bort det hela med att vi sa att vi kommer vara sjukt vältränade om två veckor, eftersom att varenda moment vi utförde kändes som ett träningspass. Inte för att vi stod ut så länge…

Efter att ha mockat och sopat ihjäl oss så skulle jag och My städa toaletterna. Det var inte så äckligt som det låter. Det gick att leva med, om vi säger så.

Sen kom höjdpunkten på dagen, lunchrasten. Den gick såklart tusen gånger snabbare än allt annat.

När vi kom tillbaka så hade våran handledare gjort en så kallad ’To do list’ åt oss. Det var ca. 4 saker på den listan, som enligt mig, var lite väl brutalt onödiga. Men vi sket i det och började. Vi ville som sagt bara att dagen skulle vara över. Första saken på listan var att mocka två hagar. Så vi tog en var. Ju snabbare vi blev klara med den första punkten, kunde vi gå vidare till den andra.

Sen när vi kom till punkt två blev jag lite irriterad. Jag och My skulle kratta uppfarten, som var grus, så att det blev ett mönster. Vi skulle gå fram och tillbaka med en kratta så att det blev ett mönster. Asså hallå? Gör man ens sånt? Bilarna åkte liksom över gruset och förstörde allt ändå. Vart är moralen i det här?

Och här kommer det värsta. Medans vi var ute i det kalla vädret och slet, så satt alla som jobbade på gården inne och typ fikade. Vad vet jag? Men borde inte handledaren vara med och kolla så man gör rätt eller fel? Och handledaren borde väl vara intresserad av att lära eleverna något? Enligt mig så ville våran handledare inte ens ha oss där. Vi var mest i vägen, så hon hittade på sketna uppgifter som inte ens var realistiska.

Men jag brukar alltid säga att något bra finns det alltid. Att man måste offra något dåligt för att sedan få någonting bra. Det jag fick ut och lärde mig utav den här praoplatsen är enbart en sak. Nu vet jag att jag inte vill jobba eller äga en hästgård. Och det ser jag som något positivt! Nu kan jag plocka bort ett yrke från min ’’Vad-ska-jag-bli-när-jag-blir-stor-lista’’.  Sen kan jag även säga att nu vet jag helt klart att

Helvetet har i alla fall funnit sin plats på jorden…

/Miléa Ullberg