Dagis

Sand, leksaker och gråt. Det är det man kan se på ett dagis. Små barn som får sand innanför vantarna, leksaker som ramlar i golvet och tårar som faller ned för barnens rosiga kinder.

Det är stor skillnad på att praktisera på en dagisavdelning med barn som är fem år och på en dagisavdelning med ettåringar. Ju äldre barnen blir desto mindre behöver man vara där för dem, de kan då leka mer självständigt. Ettåringar vill gärna känna att det finns någon där med dem. De vill ofta sitta i någons knä eller bli burna.

Jag praoade på en avdelning med ettåringar på Hällsbo förskola. Barnen kom ofta fram och gav mig leksaker eller ville att jag skulle läsa en bok. Ju längre tid jag var där desto bekvämare blev de med mig och de var inte lika blyga längre. Vissa barn är väldigt öppna mot nya människor medan andra är mer reserverade.

Frågan är om man verkligen ska lämna bort barn på dagis när de är så pass små? De gråter ofta när de är där och de saknar sina föräldrar. Ska man göra det möjligt för föräldrarna att vara hemma med sitt barn tills det är tre - fyra år? Föräldrarna måste kunna försörja sitt barn och det gör de genom att jobba och då måste de ha barnet på dagis.  En lösning kan vara att staten ger bidrag till föräldrarna. Det kostar mycket pengar att ordna dagisplatser till att barn också! Föräldrarna är de som känner sitt barn bäst och vet vad barnet behöver, får man hoppas i alla fall.

Om barnen nu går på dagis redan vid ett års ålder så tycker jag att de inte ska vara på dagis så länge, barnen måste ju ha egen tid med sina föräldrar också. Jag tycker att det är okej att barn går på dagis ifrån att de är 1 år, så länge de inte är där för länge. Det finns också fördelar med att barn går förskola som dagis egentligen heter. Barnen får träffa andra barn som de kan leka med och de blir vana vid nya människor. De är ute i princip varje dag, personalen är ofta utbildad och nu har även förskolan en läroplan så att alla barn ska ha chans att utvecklas på bästa sätt.

Det är viktigt att man har bra personal på förskolan så att barnen kan känna sig trygga. Dagispersonalen blir ju som deras föräldrar när de är där och barnen är ibland den största delen av sin vakna tid på dagis. Frågan är ju om det verkligen är så bra att barnen ska ha en andre ”förälder”? Tänk om de blir mer fästa vid dagispersonalen än vid sina egna föräldrar, då vill kanske barnen stanna på dagis istället för att åka hem. Man ska kanske vara hemma med sitt barn tills barnet är typ 4 år. För då hinner barnet knyta an ordentligt till sin förälder.  

Att jobba på ett dagis kan både vara jobbigt och avslappnat. Ibland kan det vara obekväma arbetstider man jobbar eftersom vissa barn kanske måsta komma till dagis redan klockan sex. Det blir dock inget arbete på helgerna och nattöppna förskolor är väldigt ovanligt.

 När man är med barnen så händer det ofta att man måste böja sig ned och lyfta saker m.m. Jag kände att jag fick ont i ryggen efter att lyft barn och böjt mig ner mycket. Det är mycket som pågår när 10 barn springer omkring men om man var 2-3 vuxna så hade man allt under kontroll. 

Det blir väldigt tyst och stillsamt när alla barn sover. Dagiset går från att ha hög ljudvolym och barn som springer omkring till att allt är tyst och att alla barn ligger och sover på sina madrasser. Man märkte att personalen verkligen uppskattade den lilla stund då de kunde sitta i lugn och ro och dricka sitt kaffe.

Jag fäste mig snabbt vid barnen. De är så söta och trevliga. Under veckan jag var där så började jag se barnens personligheter växa fram. Det blev nästan lite sorgligt på fredags eftermiddagen när jag skulle åka hem. Jag saknar barnen och hoppas därför att jag kan få möjlighet att få jobba där på något lov eller liknande för jag tycker att det var roligt att göra min praoa där.

Fredagen var bäst och roligast. Jag hade kommit in i rutinerna, allt gick snabbt och smidigt. Barnen var gladare och de kom hela tiden fram och ville leka. Det fanns en flicka som i början av veckan grät väldigt mycket och var ledsen nästan hela dagarna. I slutet av veckan började hon bli gladare och hon kände nog att hon kunde lita på mig. Jag läste många böcker för henne och vi byggde sandkakor. De kändes lite synd att jag inte praoade där i två veckor nu när allt flöt på men det var ändå en bra upplevelse att praoa på ett dagis. Nu vet man hur det går till, i alla fall på en ettårsavdelning.

När barnen såg sina föräldrar stå vid grinden för att hämta dem så kunde man se att deras små ansikten sken upp och att de fick ett leende på läpparna. När barnen blev lämnade på dagis på morgonen så är det blandade känslor, vissa barn blir glada över att se sina kompisar och de går direkt till någon leksak och börjar leka. Andra barn gråter och sitter i fröknarnas knän hela förmiddagen. Alla barn är olika. Föräldrarna är trots allt det viktigaste för barnen även om man som dagisfröken måste ställa upp och vara som en förälder för dem. 

Johanna Gåhlin