Skillnaden mellan anställda och chefer

Under de två veckor jag praoat på restaurang Farbror Blå har jag haft ett fullspäckat schema med en variation av arbeten. Måndagsmorgonen började jag vid tio tiden. Farbror blå är en restaurang som är placerad i vackra Sigtuna. Det var där jag träffade de anställda och hade ett skönt lite avslappnat samtal med de om vad vi hade gjort i helgen och vilka brudar dom har träffat. Jag märkte redan då att de anställda inte tog jobbet så seriöst och att det var lite slappt då ”Löken” inte var där. Löken är restaurangchef. Han är en känd man i Sigtuna med respekt hos många. Jag med arbetsvilja tog redan efter första dagen ställning mot de andra och började arbeta så fort som jag kom till jobbet.

Jag fick under de två första dagarna inte lära mig någonting för att vara ärlig. Löken hade planerat en resa och var inte där förrän på onsdagen. Det jag undrade redan då var vad är egentligen skillnaden mellan de anställda och cheferna. Är det så det verkligen ska vara? Är de anställda rädda för att lära mig vad man ska göra eftersom att de inte vet hur Löken vill ha det? Eller skiter de i det helt? När Löken kom tillbaka så fick jag otroligt mycket skäll eftersom jag inte fått lära mig något. Var det mitt fel att jag inte lärt mig eller var det de anställdas fel som inte lärt mig?   Eller kan det vara så att de var rädda för att jag skulle ta deras jobb och att det är därför de inte visar mig något.?

Dagen därpå kom Löken redan klockan sju på morgonen och städade allt som borde ha varit städat.  Jag tycker att som chef så ska man ha lite mer kontroll över sina anställda. En chefs ansvar är ju att förmedla sina kunskaper till sina anställda kan man ju tycka. Vi tar ett exempel då jag kom till restaurangen prick klockan 9. Det var en onsdag som jag aldrig upplevt förr. Jag kom med glädje, förväntningar och kände mig fri från stress. Men detta kan man säga ändrades snabbt. Han som skulle jobba med mig inte dök upp. Jag blev stressad och orolig över att jag skulle få arbeta själv, ställa iordning matsalens, ta beställningar, lämna ut mat och ta in disk. Jag ringde och ringde honom men jag fick inget svar.

Jag arbetade på, klockan tickade otroligt fort kändes det som. En kvart innan öppning så var jag klar. Jag tog emot de första tio kunderna och serverade de. Klockan fem i elva så kommer min arbetskamrat in lite lunkande morgontrött och med en cigg i handen. Det första han säger är ”har du en tändare?” Detta förklarade jag för Löken och han blev vansinnig och pratade med den anställda men det hände inget mer efteråt. Alla bara återgick till att göra det de alltid gjorde. Löken till att skälla och de anställda till att göra som de ville. Det känns konstigt att det finns arbetsplatser som har anställda som inte förstår hur lyckligt lottade de är för att de har ett jobb och så ökar arbetslösheten i världen varje år med ungefär 4 procent. Tänk om alla fick provision för det de gjorde. Så mycket mer som skulle bli gjort och fler som skulle kunna få chansen att få vara anställda.

                              

Av: Jordan Heath