måndag 26 november 2012

Fleece, varma byxor, jacka, galonbyxor, stövlar, mössa och vantar. CHECK!!


Fasta tider dag in och dag ut. Hur kul är verkligen det? Det tog mig tre dagar att komma in i rutinerna på Väringaskolans förskola. Att leka med de små barnen är som att vara liten igen och kunna sitta i sandlådan och äta sand tills munnen är full eller tills det gula snoret har runnit ända mer till munnen.

Men kul var det att vara där? Jag blev väl omhändertagen av personalen och barnen. Under min vistelse på Väringa fick jag vara med i tre olika barngrupper, treåringarna, fyråringarna och femåringarna. Femåringarna och fyråringarna kunde själva gå på toaletten och hade lärt sig dagsrutinerna hur bra som helst. När man var med dem så var man en i leken. Men med treåringarna så var det en helt annan sak. Personalen och jag var tvungen att hela tiden hålla koll på vad dem gjorde, vilken lek dem lekte, rann det snor ner för näsan eller om dem var kissnödiga? Var man inte snabb nog så kunde det hända en olycka och då fick man hjälpa dem att byta byxor. Om olyckan inträffade så hade man tur om dem inte var ute med alla galonkläder på sig.

Men jag tycker personligen att årsgrupperna inte ska vara tillsammans hela dagen och inte blandas med de andra grupperna som lärarna tyckte. För då är inte grupperna lika stora och när grupperna var varför sig så lekte dem jätte bra med varandra. Det var oftast olika lätta uppgifter som barnen fick göra med varandra ex. ta reda på vad det var för väder, skriva i almanackan vilket datum det var och rita en stor täckning tillsammans.  Treåringarna är tio stycken, fyraåringarna är 12 stycken och femåringarna är 14 stycken.

 När dem fick leka fritt så var det ofta fult i alla rum. Men mest barn var det nog i ritrummet, alla tyckte om att måla och rita. Ibland kunde det hända att det blev bråk och många började gråta. Det viktigaste som barnen sa hela tiden var att ”alla skulle få vara med” och det är mycket viktigt när man leker så att ingen blir ledsen.

 Väringaskolan och förskolan har en organisation som leds av ett familjekooperativ och det betyder att de har möjlighet att ta in färre barn än vad de måste göra på kommunala skolorna och förskolorna. Jag tyckte det var mycket barn på Väringa och där hade man ändå 2 pedagoger per grupp. Undra hur det då är på en kommunal förskola som man oftast har mer barn i gruppen och en pedagog per grupp.  Jag tycket inte det är bra, istället kan man göra fler grupper men det kan var svår för det är inte så många som vill jobba på dagis.

 Jag tror att om man är färre i grupperna så har fröknarna lättare att se barnens utveckling och alla barn får ta lika stor plats i gruppen. När de är små så vill alla ha uppmärksamhet och alla ska få lika mycket.  Det kan vara svårt för en fröken att ge alla barn lika mycket uppmärksamhet om det är många i en grupp. Barn blir glada när man säger positiva saker till de och inte negativa för då kan det göra att dem börjar gråta. Men man kan inte heller låta de göra vad som helst för då skulle det gå lite hej vilt.

Fasta tider är något som är viktigt för små barn. Till exempel barnen har vila en halv timme per dag och tiderna är halv två till två. Om dem skulle sova tidigare så skulle dem somna för tidigt på kvällen och vakna morgonen där på hur tidigt som helst. Om dem skulle sova senare eller sova längre så skulle det vara svårare att lägga dem på kvällen för då är dem inte trötta. Men rutinerna kommer man in i och vänjer sig med tiderna.

Av: Pauliina Hyyppä Bennet 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar