Fasta tider
dag in och dag ut. Hur kul är verkligen det? Det tog mig tre dagar att komma in
i rutinerna på Väringaskolans förskola. Att leka med de små barnen är som att
vara liten igen och kunna sitta i sandlådan och äta sand tills munnen är full eller
tills det gula snoret har runnit ända mer till munnen.
Men kul var
det att vara där? Jag blev väl omhändertagen av personalen och barnen. Under
min vistelse på Väringa fick jag vara med i tre olika barngrupper,
treåringarna, fyråringarna och femåringarna. Femåringarna och fyråringarna
kunde själva gå på toaletten och hade lärt sig dagsrutinerna hur bra som helst.
När man var med dem så var man en i leken. Men med treåringarna så var det en
helt annan sak. Personalen och jag var tvungen att hela tiden hålla koll på vad
dem gjorde, vilken lek dem lekte, rann det snor ner för näsan eller om dem var
kissnödiga? Var man inte snabb nog så kunde det hända en olycka och då fick man
hjälpa dem att byta byxor. Om olyckan
inträffade så hade man tur om dem inte var ute med alla galonkläder på sig.
Men jag
tycker personligen att årsgrupperna inte ska vara tillsammans hela dagen och
inte blandas med de andra grupperna som lärarna tyckte. För då är inte
grupperna lika stora och när grupperna var varför sig så lekte dem jätte bra
med varandra. Det var oftast olika lätta uppgifter som barnen fick göra med
varandra ex. ta reda på vad det var för väder, skriva i almanackan vilket datum
det var och rita en stor täckning tillsammans. Treåringarna är tio stycken, fyraåringarna är
12 stycken och femåringarna är 14 stycken.
När dem fick leka fritt så var det ofta fult i
alla rum. Men mest barn var det nog i ritrummet, alla tyckte om att måla och
rita. Ibland kunde det hända att det blev bråk och många började gråta. Det
viktigaste som barnen sa hela tiden var att ”alla skulle få vara med” och det
är mycket viktigt när man leker så att ingen blir ledsen.
Väringaskolan och förskolan har en
organisation som leds av ett familjekooperativ och det betyder att de har
möjlighet att ta in färre barn än vad de måste göra på kommunala skolorna och
förskolorna. Jag tyckte det var mycket barn på Väringa och där hade man ändå 2
pedagoger per grupp. Undra hur det då är på en kommunal förskola som man oftast
har mer barn i gruppen och en pedagog per grupp. Jag tycket inte det är bra, istället kan man
göra fler grupper men det kan var svår för det är inte så många som vill jobba
på dagis.
Jag tror att om man är färre i grupperna så
har fröknarna lättare att se barnens utveckling och alla barn får ta lika stor
plats i gruppen. När de är små så vill alla ha uppmärksamhet och alla ska få
lika mycket. Det kan vara svårt för en
fröken att ge alla barn lika mycket uppmärksamhet om det är många i en grupp.
Barn blir glada när man säger positiva saker till de och inte negativa för då
kan det göra att dem börjar gråta. Men man kan inte heller låta de göra vad som
helst för då skulle det gå lite hej vilt.
Fasta tider
är något som är viktigt för små barn. Till exempel barnen har vila en halv
timme per dag och tiderna är halv två till två. Om dem skulle sova tidigare så
skulle dem somna för tidigt på kvällen och vakna morgonen där på hur tidigt som
helst. Om dem skulle sova senare eller sova längre så skulle det vara svårare
att lägga dem på kvällen för då är dem inte trötta. Men rutinerna kommer man in
i och vänjer sig med tiderna.
Av: Pauliina
Hyyppä Bennet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar