Jag sitter på tåget en kall och frostig måndags morgon. Jag är på väg till min praoplats det förvånar att Stockholm är fullt med folk till och med så här tidigt på morgonen, ånej tänk om dom är enormt otrevliga och får mig att känna mig i en obekväm situation eller tänk om det blir riktigt tyst, som typ på en begravning, eller så blir det så roligt så jag kanske vill vara kvar över lovet, eller nej, ingenting kan få mig att vilja jobba istället för att ha lov och vara hemma o ta det allmänt lugnt. De tankarna går runt i mitt huvud hela vägen till praoplatsen på Oneoff Skatebutik, senare när jag gått en bit i Stockholms stad, kommer jag till NK det är ett köpcentrum för snobbar i närheten av butiken, när jag står där så tar jag upp min mobil ur fickan för att se vad klockan är, klockan är 9.44. fan då jag börjar ju klockan 10.00 och jag är smart nog att veta att det inte tar 16 minuter att ta mig från NK till oneoff. Jag vill verkligen inte stå utanför deras butik och vänta i flera minuter, det om något kommer bli ”awkward”. När jag kommit fram till Oneoff tittar jag på klockan en sista gång, yes den är 9.58. 2 minuter för tidig är 2 minuter perfekt.

 Jag går fram till öppningen till denna affär jag tar tag i hantagen och inser att det är ju låst. Och då börjar tankarna komma igen. jag skulle inte ha gått hit jag kunde lika gärna gå hem, som förra gången jag praoade här så gick jag hem för jag var för nervös. Fast nu har jag bestämt mig för att jag ska inte banga ur, jag ska stå upp för mig själv, jag ska visa att jag faktiskt är 15år.

Tillslut så kom en tjej ut ur ett rum och kom och öppnade hon är ju ganska snygg.

-          Hej, är det du som ska praoa här sa hon med en vänlig röst.

-          Japp, sa jag lite stelt.

-          Bra! Jag heter Sandra.

-          okej, jag heter Oliver.

Senare började Sandra berätta lite om affären och vad jag kommer att få göra för sysslor.

Jag känner mig lite mindre nervös nu, skönt. Jag fick reda på att jag skulle sopa rent hela butiken för det brukar bli ordentligt smutsig efter helgerna. Jag började att sopa ena delen  av butiken. Ända tills en kille kom in och gick fram till butikens kassa och in till ett rum bredvid. Senare när jag blev färdig med sopandet. Gick jag till rummet bredvid kassan för att ställa in sopan och dör satt snubben han kom fram och sa hej, han var också trevlig.

-          Tjena mannen, jag heter Christoffer och jag ska vara ungefär som din vägledare dom här veckorna.

-          Nice, jag heter Oliver. Det ska bli riktig roligt och vara här sa jag. Senare frågade han om jag åkte skateboard eller BMX.

Jag svarade snabbt med ett ja

-          tur för att jag hatar BMX åkare de är alltid kaxiga och tror att de äger hela plejset, varför tror dom att det heter skatepark, det finns ju faktiskt en anledning.

Ja jag håller med dem är sjukt kaxiga, Sa jag. Fast egentligen tycker jag inte det för jag har inte riktigt haft något problem med dem, och jag har faktiskt en kompis som åker BMX fast en sak hade han halvt rätt med min kompis är faktiskt ganska kaxig. Men jag vågar inte säga det till honom för jag vet inte riktigt var jag har honom, ett problem med mig är jag att kan få mig att känna mig som att jag känt en person väldigt länge fast jag i själva verken precis träffat honom, att jag blir för säker i deras närvaro. Men det kan också vara en fördel. Men i vilken fall som helst så vill jag inte att det ska hända.

Senare den dagen så gjorde jag mina sysslor, och personalen körde lite med mig. Då stod jag där och kollade på väggen ovanför kassan jag har inte riktigt lagt märke till väggen innan men shit den är så fin alla brädor som hänger där o väntar till att bli köpta, jag kände mig som en liten pojke i ett lekland. Brädorna bara hänger där och visar upp sig som en som i en modevisning.

Senare var dagen slut jag sa hej då till personalen och gick på Stockholms gator till stationen, jag tycker att dan var riktigt rolig jag ser verkligen fram emot nästa dag.

//oliver karlsson